Hallå Anna Nergårdh, utredare och expert inom vårdens organisering!

Sedan i våras har Storsthlm haft experthjälp i arbetet med handlingsplanen god och nära vård. Tidigare särskilda utredaren Anna Nergårdh, stödjer Storsthlm med ett särskilt fokus på kommunperspektivet.

Hur går arbetet med handlingsplanen god och nära vård?

– Det går bra men är intensivt! Många aktörer behöver vara involverade för att känna ägarskap i planen även om den förstås bygger vidare på det omfattande arbete som tidigare gjorts utifrån etableringen av den nya samverkansstrukturen. Samtidigt finns en tidsplan som säger att planen ska beslutas i december. Jag är imponerad av engagemanget och kompetensen som finns i arbetet, det är förmånligt att få vara med i processen.

Vad var det som lockade dig att stödja Storsthlm i detta arbete?

– Sedan utredningen avslutades arbetar jag med att fortsätta driva och facilitera arbetet med omställningen i olika sammanhang. Att arbeta i länsvisa konstellationer tycker jag är särskilt viktigt och intressant. Så mycket av genomförandet ligger i den samverkan!

– Kommunernas roll i omställningen är helt avgörande. Det är förstås särskilt komplext i en storstadsregion som Stockholm, men kanske just därför så intressant. Förändringar här betyder förändringar för en stor del av landets invånare!

Vad ser du som de stora utmaningarna i samverkan mellan kommunerna och regionen när del gäller omställningen god och nära vård?

– Det gäller att hitta fungerande och jämbördiga samarbetsformer på alla nivåer. Både i det dagliga, och i utformningen av styrnings- och ledningsprinciper. Alltid med individens bästa som utgångpunkt – det är där vi kan mötas.

– För att bli framgångsrik i det måste man kunna en del om varandras organisationer, kompetenser, uppdrag och utmaningar. Man måste hitta ett förtroendefullt samarbete helt enkelt. Så ser det inte alltid ut. Jag tror att mötesplatser, att dela goda exempel och inte minst ledningens stöd är avgörande framgångsfaktorer för att nå dit.

Du har gjort en utredning och fem delbetänkande sedan 2017. Vad har hänt sen du lämnade det uppdraget?

– Det stämmer att vi under utredningstiden 2017–2021 lämnade fem delbetänkanden till ansvarig minister. Ett viktigt syfte med en statlig utredning, en SOU, är ju att lämna förslag till lagändringar utifrån de utredningsdirektiv man fått av regeringen. Det känns bra att så många av våra förslag har tagits vidare i den lagstiftande processen, till exempel att det nu tydligt uttrycks att primärvården är navet i hälso- och sjukvården.

– Likaså att flera statliga myndigheter fått uppdrag i omställningen till God och nära vård, inte minst att Socialstyrelsen fått ett så tydligt uppdrag att hålla samman arbetet. Likaså är SKR´s arbete med Nära vård väldigt roligt att se, hur regioner och kommuner runt om i landet fattar beslut om genomförandet.

– Samtidigt är det förstås mycket arbete kvar – förändring i komplexa system tar tid. Jag är glad att få fortsätta bidra till omställningen i de olika uppdrag jag har nu, inte minst hos Storsthlm.

Är det något du är mest stolt över som du vill lyfta fram under dina fem år som utredare?

– Såklart genomslaget, och att det visade sig att det arbetssätt vi valde med hög delaktighet från många olika aktörer i hela landet la en god grund för ett uthålligt genomförande.

– Mer specifikt är jag nöjd med att vi belyste och lyfte kommunernas viktiga roll, både som huvudman för hälso- och sjukvård och som avgörande och jämbördig samverkanspart till regionerna när det gäller att leverera ett sömlöst och personcentrerat omhändertagande. Likaså att vi tydligt lyfte förebyggande insatser som avgörande för ett hållbart vård- och omsorgssystem.

Hur ser du på framtiden för hälso- och sjukvården?

– Ska vi klara de demografiska utmaningar vi står inför, klara kompetensförsörjningen och på bästa sätt använda de resurser som står till buds måste vi bli mycket bättre på samverkan. Använda den gemensamma resursen smartare. Arbeta mer förebyggande och hälsofrämjande. Digitalisera där vi kan och det är ändamålsenligt. Man behöver ju bara titta på de orden så ser man att här måste kommuner och regioner kroka arm. De äger olika delar av lösningen! Och de måste klara att göra tillämpningen tillsammans för att systemet ska bli hållbart.

– Jag tror också vi kommer få se mer av involvering av invånare; patienter, brukare och närstående. I utformningen av lösningar, och för var och en ska kunna ta så stort ansvar för den egna hälsan som man vill och kan i förhållande till sina förutsättningar. På så vis får vi också möjlighet att ge mer stöd till de som så behöver. Allt detta ligger för mig i omställningen till God och nära vård, och till ett långsiktigt hållbart system för hälso- och sjukvård och omsorg.