Stor brist på slöjdlärare i Stockholms län

Kommunerna i Stockholms län har generellt svårt att hitta behöriga lärare inom vissa ämnen. Störst är bristen inom slöjdämnet.

Åsa Helsing, processledare på Storsthlm, har kartlagt de kommunala skolhuvudmännen i Stockholms läns lärarförsörjningsbehov och jämfört detta med länets lärosäten och de examina de utfärdar respektive det söktryck de har.

- Den akuta lärarbristen börjar nu lägga sig och i stället framträder en tydlig bild av vissa bristyrken bland lärare och ett stort överskott på lärare i samhällsvetenskapliga ämnen, säger Åsa Helsing.

Av kartläggningen framgår att det är störst brist på lärare i yrkesämnen, fritidshem samt ämneslärare för årskurs 7–9 i matematik och naturorienterande ämnen. Även speciallärare och gymnasielärare i matematik och naturvetenskap är svåra att rekrytera. Störst är emellertid bristen på slöjdlärare.

På utbildningsförvaltningen i Stockholms stad har man just börjat sammanställa årets enkät till sina rektorer och undersöker vilka rekryteringsutmaningar de haft i år inför det nya läsåret.

– Lärare med examen och legitimation i slöjd är den kategori som det råder allra störst brist på. Vi för samtal med högskolor som utbildar i slöjd för att tillsammans med dem se över möjligheten till en utökning. Sen ser vi att vi som tidigare har behov av Matematik, No och teknik samt lärare mot fritidshem, säger Michael Martinson, chef för kompetensförsörjningsenheten i Stockholms stad.

Flera faktorer bakom bristen

Bristen på slöjdlärare har diskuterats under lång tid och alla lärare, lärarutbildare och utbildningsanordnare inom slöjdfältet är mycket medvetna om denna fråga. Annelie Holmberg, prefekt för institutionen för bild- och slöjdpedagogik på Konstfack, säger att bristen beror på flera faktorer:

– Bland verksamma slöjdlärare är kommande pensionsavgångar omfattande, det finns därmed ett behov av att möta ett generationsskifte som är både pågående och aktuellt framöver. Det har även under en längre tid utbildats för få slöjdlärare, antalet utbildningsplatser möter inte behovet och det finns svårigheter att fylla utbildningsplatser. Svårigheten att fylla utbildningsplatser inom lärarutbildning är inte unikt för slöjd utan är i sig ett större nationellt problem.

Samverkan behövs mellan skolhuvudmän och lärosäten
Åsa Helsing på Storsthlm pekar i sin rapport på behovet av samverkan och det gemensamma engagemanget i frågan mellan kommunala skolhuvudmän och lärosäten med lärarutbildning när det gäller lärarförsörjningen i länet. Frågan är hur det ska gå till. Michael Martinson menar att det behövs en gemensam bild av läget:

– Vi behöver också förstå hur dimensioneringen kommer till. Det finns en uppenbar risk att högskolorna idag utbildar lärare som inte kan få jobb då deras ämnesinriktning är mättad på marknaden. Detta samtidigt som behovet av andra inriktningar står med en brist. Alla aktörer behöver sätta sig ner tillsammans och se hur man hanterar detta. När det sen gäller bristen av vissa ämneskombinationer så skulle jag önska en samordning där vi försöker få till en ökning av utbildningar och utbildningsplatser, säger Michael Martinson.

Viktigt visa fördelar

Annelie Holmberg menar också att läraryrket behöver bli mer attraktivt och att vi specifikt behöver visa på de goda anställningsmöjligheter det finns för slöjdlärare:

- Det behövs alltså flera utbildningsplatser men det tycks i nuläget inte finnas studenter som är intresserade av dessa platser. Vi på Konstfack arbetar givetvis aktivt med studentrekrytering men frågan är hur vi skakunna attrahera till exempel obehöriga lärare som i nuläget redan har anställning.

Fakta Storsthlm och kompetensförsörjning

Genom Storsthlm finns ett regionalt samverkansavtal mellan länets kommuner och de sju lärosäten som har lärarutbildningen i länet.

Storsthlm arbetar med kompetensförsörjning utifrån fyra perspektiv:

• Kommunerna som arbetsgivare: Detta perspektiv fokuserar på att säkerställa att kommunen har den nödvändiga kompetensen för att uppnå sina mål och hantera förändringar i arbetsmiljön.
• Invånare som arbetstagare: Detta perspektiv fokuserar på att utveckla och förbättra kompetenser hos invånare för att öka prestationen och karriärmöjligheter.
• Kommunerna som utbildningsanordnare: Detta perspektiv fokuserar på att säkerställa att kommunerna har den nödvändiga kompetensen för att erbjuda reguljär utbildning till invånare.
• Övriga arbetsgivares behov av kompetens: Detta perspektiv fokuserar på att möta efterfrågan på arbetsmarknaden från andra arbetsgivare och säkerställa tillgång till den nödvändiga kompetensen.